Kort dag på jobbet idag, det va trevligt att veta, fast det var inte den roligaste för det. Min dag bestod mest av att sitta och titta på en manometer (tryckmätare) och se till så att trycket inte blev för högt - eller lågt - i slangarna, det mest spännande som hände var att jag då och då fick en pigg som stack ut ur väggen in i ryggen då jag lutade mig tillbaka för att sätta mig och titta på manometern efter jag vridit på kranen lite.
< Här satt jag
Och det här är vad jag såg >
i två timmar...
Vi var färdiga runt klockan tolv och började röra oss hemmåt igen. Men då gav min handledare mig ett erbjudande jag inte kunde säga nej till.
Att åka hem till hans garage och bygga en skiljevägg i skåpbilen. Jag hade tre anledningar att tacka ja: 1. Att bygga om i bil kan alltid vara bra att kunna lite om senare i framtiden, vem vet, kanske bygger något själv.
2. Anledningen till varför han ville bygga den var för att få hans gigantiska baslåda att låta ännu mer, och det har jag ingenting emot! Dunka på för fan!
3. Han har bjudit mig på lunch ett par dagar så någonting var jag skyldig honom.
Nu är klockan 14.30 och jag har precis kommit hem (tog ändå inte alltför lång tid att hjälpa till). Sitter nu och mumsar i mig lite vit chokladmousse som pappa gjorde igår efter något recept i Dagens Nyheter tror jag, mycket god... väldigt, mm, gräddig.
Fast nu måste jag verkligen ta hand om disken som jag lovat, den har stått där lite för länge nu tror jag (nej, jag tänker inte säga hur många dagar!).
Ha det bra så kanske vi ses nån gång!
- Rickard
Ps. sådär, då var disken färdig, allt gjort på strax under en timma *stolt*
Idag, torsdag, kanske inte var den allra bästa dagen på jobbet, och jag ska förklara varför, men det kommer senare.
Först vill jag bara säga att eftersom jag har spelat ganska mycket nu på senaste tiden med min flagg-röjjarpartner My på msn så tänkte jag att följande video kunde passa bra in i dagens inlägg: Minesweeper: The Movie
- Tack för många trevliga stunder, hoppas på många fler! ^.^
Okej, nu till mitt allmänna klagande: Dagen började inget vidare eftersom jag fick lov att gå upp efter endast 5 timmars sömn (lite för mycket spelande igårkväll tror jag), men det var inte så farligt, eftersom största delen av dagen gick åt till att åka bil, hela vägen ner till Enköping för att fixa lite grejjer, och sen tillbaka igen, till Södertälje. Jag lyckades sova en aning i bilen, fast det kanske inte ger så gått intryck på handledaren som kör? Aja, huvudsaken är väl att jag inte sover under arbetet i alla fall. *ska bättra mig! =(*
Väl framme i Södertälje så upptäckte vi (eller rättare sagt handledaren upptäckte) en bula på en vattenslang, vilket innebar att trycket var för högt och att slangen kunde brista närsomhelst. Nu kanske ni undrar varför vi håller på med vattenslangar när vi installerar byggvärme, så därför har jag gett er en liten bild på hur en sån där fläkt fungerar här nedan.
Varmvatten går in, åker runt lite ovanför fläkten som blåser ut värmen, och kallvatten (nja, snarare kallare vatten) kommer ut, så det största arbetet är att dra runt dessa slangar och se till så att de inte är ivägen för de övriga byggarbetarna som jobbar där.
Senare under dagen sa mitt högra ben ifrån, det gjorde väldigtjätteskitaont men det var bara att bita sig i kinden och fortsätta som om ingenting hade hänt, det gick över efter ett tag, men det fick mig att undra vad jag hade gjort - eller inte gjort - man kanske skulle börja motionera regelbundet? ... Vi får se.
Och nu till något helt annat; Tidigare i mitt liv har jag aldrig varit intresserad eller överhuvudtaget tänk på varför killar börjar prata om bilar och sånna tråkigheter... oj oj oj, så ung, så naiv. Nu är det min tur!
Den bil vi (jag och min handledare)har är en Mercedes Sprinter: Och det jag la märke till att en sån vore perfekt att ha om man vill bygga om och leka runt med, sätta in lite extra sittplatser, eller kanske rent av bygga sitt eget lilla partyställe. För vad jag kom att tänka på under dagen, de enda ställen man kan spela riktigt, riktigt hög musik utan att störa någon granne är antigen i egen villa, eller i bilen, och jag tror att en bil är billigare än ett hus i dagens läge. Kommer nog inte hända inom en snar framtid, men det är alltid kul att leka med tanken lite.
Antigen en sån, eller en Smart, bara för att dom är så enkla att parkera, men ska jag ha en sån, ska den vara rosa, bara för att!
Ja, det var nog allt för den här gången, ha't bra till nästa gång!
Ja! Då var det måndag igen då... inte för att jag är deppig för det, jag åkte ju till jobbet! wooh! Pengar to be made!
Vissligen var det svinkallt imorse, men det gör inget, i bilen som jag blev sjussad med ner till Södertälje öste vi på med bas så det bara dånade, nästan alla som vi åkte förbi såg skumt på oss, det gjorde lite ont i öronen, men man vaknade till i alla fall! =)
Väl framme var det bara att börja arbeta, bära slangar hit, koppla slangar där, starta maskinen här, osv. Lite monotomt, men vem bryr sig? ($$$) Dessutom lär man sig enklare om man gör samma sak hela tiden om och om igen! ^.^
Annars då? Nu har jag precis kommit hem, tagit en dush och klockan är halv 6, väntar på att My ska städa klart burarna åt sina djur, sen ska vi spela Röj-flaggor! Mwaha, bered dig på storstryk!
På tal om ingenting hittade jag en översättning på de 'talande katterna' jag postade i mitt allra första inlägg, också klart sevärd! =-) Re: Cat Talking, Translation
Idag var det söndag igen, har spenderat mestadels av dagen med min lillasyster, mycket trevligt, vi har städat tillsammans, spelat Super Mario Party till Nintendo Wii tillsammans, lekt runt med min webbkamera tillsammans. Mycket, mycket trevligt! Ah, kan man ha en gulligare lillasyster?
Då var det helg igen, och solen skiner på på det frosttäckta gräset. Mycket vackert! Storebror kom ner ifrån Boden där han lumpar (gör lumpen) igår, aldeles nyrakat och iklädd värsta gröna uniformen. Om två veckor är det dax för snubben att MUCK'a (MUCK = Militär Utryckning i Civilia Kläder) dvs. komma hem. =)
Pappa hänger ständigt över axeln och frågar vart någonstans jag vill fira jul (Jo, det blev faktiskt jul i år också) och jag som vanligt har ingen aning. Med mamma? Med pappa? Med kompisar? det är väl de 3 olika alternativen jag har.
Annars då... ? Vad kan man tänkas bloggediblogga om nu då? Katter! Finns det inget att göra, är man på dåligt humör, så kan man alltid kolla på lite fina bilder på katter, så blir man på topphumör direkt! Aaah, finns det något djur som sprider kärlek bättre än katter? Trodde väl inte det:
Jag vill först varna er som läser detta inlägg; det kommer innehålla ganska djupa tankar. Så om ni vill fortsätta och tro att jag är en lycklig grabb utan några som helst problem här i världen så föreslår jag att ni slutar läsa nu. It's about to get serious.
Den här dagen började väldigt tvärt. Öppnade ögonen och såg att det fortfarande var mörkt ute, trevar mig ner mot telefonen som ligger på golvet för att kolla på klockan. Till min stora förvåning står det 15.36. Efter att hjärnan lyckats acceptera att klockan var just fem över halv fyra på eftermiddagen så kastar jag mig upp ur sängen och lyckas klä på mig ganska precis innan pappa och lillasyster kommer hem från dagis.
Jag som självklart inte gjort disken åker på världens utskällning. Medan jag står där; diskar och funderar på vad som kan ha fått mig att sova så pass länge, står pappa brevid och frågar ut mig om vad jag gjort under dagen, jag svarar "Ingenting" och följdfrågan blir ju såklart "Varför har du då inte gjort disken? Du bara sitter vid datorn hela dagarna! Varför gör du det? Hur går det med jobbet då? Har du tagit reda på om du ska få lön?". Jag var ju bara där i nästan fem timmar under en förmiddag, och det kändes inte rätt att kasta sig över dom och fråga vart mina pengar var. "Du skojar? Ska du jobba gratis? Va?!" Sen började pappa prata glatt om Portal (spelet han spelade igår) men det slutade med att han blev arg på mig för att jag inte kan byta humör titt som tätt.
I mitt liv har jag tidigare tagit ett djupt andetag, övertygat mig själv att man behöver ingen anledning för att vara glad, och lagt på ett leende och fortsatt, men den här gången gick det bara inte.
Efter disken var klar började jag ta på mig ytterkläderna, jag kände att jag behövde en stund för mig själv. Pappa började undra vart jag var påväg, Jag sa att jag skulle gå ut och pappa stog där som ett frågetecken men lillasyster verkade förstått och sa "Han ska ta en promenad!" glatt ifrån vardagsrummet. Pappa förstod tydligen fortfarande inte och frågade om jag skulle gå ut och äta med någon. Jag orkade inte och svarade med en suck "Ja, jag ska ut och äta med någon, hej då".
Nu kanske ni tycker att jag är en självisk jävel som bara tänker på sig själv, men jag säger som min mamma en gång sa: Jag skulle kunna ta hand om er nu, men tar jag inte hand om mig själv först så blir det bara värre och tillslut måste ni ta hand om mig. Hon fick senare smeknamnet "den såkallade" av min elaka styvmor som jag fick stå ut med i ungefär fyra år så det är kanske ingenting man blir omtyckt av att säga, men jag tycker det låter vettigt.
Det var lite svårt att tänka ut någonstans att gå eftersom det är bostadsområden precis överallt, men jag gick mot det ställe jag visste att det i alla fall fanns en liten mörk skog att sitta och fundera i. Väl där stötte jag på en hundägare som var påväg att ta en promenad, han frågade om jag behövde hjälp eller något och jag svarade snällt att jag bara satt och behövde fundera lite. Han svarade med en trevlig ton att han själv hade suttit måånga gånger och funderat på livet, att det behövdes. Han verkade snäll men jag var inte här för att prata med trevliga hundägare, så vi gick skillda vägar.
Längre bort hitta jag en trevlig sten att sitta på, lite kall men det fick duga. "Vem är jag?"
"Hur är mitt liv om 10 år?"
"Är jag omtyckt?"
"Hur många kompisar hag jag?"
"Vad gör jag om en bil kör av på vägen där nere?"
"Vilka har jag träffat (utanför släkten) den senaste månaden?" "Alexander" "Johan" "Emma*"
Det kanske är lite patetiskt när man tänker på det, att jag har fler kompisar på internet och som jag aldrig träffat, än i verkligheten. Vi kan jämföra lite; ja, ni ser, ovan är de jag känner och som jag träffat den senaste månaden. Nedan följer en lista på de jag brukar prata med över msn men som jag aldrig träffat:
My, Örebro Matthieu, Kanada Yuri, Holland Agniezka, Polen Chelsea, Kanada Amy & Megan, Kananda
"Har andra också sådana här problem?"
"Vilka skulle sakna mig?**"
"Vad är meningen med livet?" "Behövs det någon mening?"
"Om jag hade massa pengar, hade jag varit lyckligare då?"
Det känns ensamt, men det känns som att jag behöver stabilisera mitt eget liv innan jag ger mig in i någonting. Många har sagt att just den här åldern är problematisk och att många har det svårt vid den här tiden, men ändå tänker man "Men jag har det värst! Så det så!" Allt man vill ha är någon som kan sitta brevid och tycka synd om en, den här gången fick en kall sten ute i skogen duga.
*Kanske inte räknas om man bara ser henne i Centrum en gång men det får räknas för den här gången, det får listan att se längre ut. **Oroa er inte, jag har haft den tanken förrut, men jag tänker för mycket på att mer sorg än glädje skulle spridas... det är kanske därför jag har betraktas som "för snäll" av många.
Det var omkring nu mina fötter och ben hade domnat bort så jag knappt kunde ställa mig upp. Jag kanske inte fick fram några svar den här gången, men det var ändå skönt att smita ifrån civilisationen för en stund. Frisk luft och snöblandat regn i ansiktet, kan det bli bättre?Jag började röra mig hemmåt och tog en liten omväg ner förbi godisbutiken och köpte mig en chokladkaka vilket fick bli min första och enda måltid för dagen, så blev man lite gladare i alla fall. =)
Skaffade precis spelet Portal; man spelar som en tjej som hålls fången som något slags experiment av en ond (men endå komisk) robot-dator av något slag och man tar sig igenom olika nivåer med hjälp av sitt enda vapen, en portal-pistol. Jag själv hade tidigare klarat ut det hos en kompis, men idag visade jag det för papsen, och visst blev han fäst på en gång.
Det började enkelt, han klarade de första nivåerna utan större svårigheter, klockan var väl omkring 8-9 snåret och det va rent av underhållande att se på.Framåt slutet dock började det sega till, det var i o för sig kul att höra gubben tänka högt och se hur denna generation tänker medan de klurar sig igenom dagens datorspel.
Jag lyckades spela in lite med telefonen, dålig kvalité dock, men bättre än ingenting antar jag.
Men tillslut tröttnade jag och gick ut i vardagsrummet för att se på TV, inte så värst länge dock, för då och då hördes ett högt och irriterat "RICKARD!" innifrån mitt rum. Jag kommer rusandes som om någons liv stod på spel för att sedan bemötas av frågan "Ska man göra så här?". Jag svarade oftast "Ja, det är rätt, det ska bara gå lite fortare" för att sedan gå tillbaka till TV-soffan, och så höll det på. Klockan gick och jag blev tröttare och tröttare.
Klockan hade nu slagit 1 och pappa kommer gående in till vardagsrummet. "Din dator har låst sig, god natt. Och föressten, ta hand om disken imorgon, okej?"
Jag går tillbaka till mitt rum och där står den, datorn. Jag ser på skärmen att pappa har på nått sätt lyckats dö i något hörn fyllt av tunnor och lådor och allt står stilla med texten "Loading..." mitt på skärmen. Det var tydligen det som krävdes för att få snubben att sluta. Antar att det var kul? Men det kommer han nog aldrig erkänna.
Torsdag, min första dag på ett jobb där jag borde få betalt (annat än en påse godis och två valfria varor från shampoohyllan i Icabutiken). Jobbat med att koppla slangar till vattenburna industrifläktar (se bild nedan) på ett ställe dom bygger borta vid Arlanda. En kort dag idag, jobbade från kl. 8 till kl. 13, sen så skulle dom (kanske) ringa om det blir något mer på måndag. Vi får se. Ett stort tack till Alexander i alla fall, som fixade fram detta, tackar tackar!
Sen... min kamera jag köpte i måndags lyckades jag installera på Vista, fast den är ful som stryk. Ser ut som ett ägg delat på mitten med en konsig svart gula i mitten (och så lyser den blått för att indikera att den är igång). Sen har den så kallad Autofokus så jag kommer aldrig kunna ta så skarpa närbilder som min förra jättegamla webbkamera klarade av där man fick skruva på linsen själv. Men jag får väl leva med det, tekniken går "frammåt" antar jag.
Jaha... ska jag också börja blogga nu? Vad tjänar det till egentligen? Aja, vi får väl se om någon där ute får för sig att läsa detta.
Måndag... precis fått igång det såkallade Windows Vista efter en massa strul. Senare visar det sig att ingenting funkar, min lite drygt 3 år gamla webbkamera till exempel. Efter jag surfat runt halva internet så hittar jag en som heter just Live! Cam Vista IM (IM i det här fallet står för Instant Messenger tror jag.) och det vore just passande om den inte skulle funka. Men nu har jag köpt den i alla fall, för blygsamma 170 kronerz.
Sen stötte jag på Emma tidigare under dagen, eller ja... snarare, såg Emma tidigare under dagen. Jag är inte riktigt den typ av person som skriker ut Heeeej!! när jag ser någon, tyvärr. Och nu passerade vi kanske två meter ifrån varandra, vet inte om hon såg mig eller inte, men inga ord utväxlades, vilket jag ångrar. Om du läser detta så vill jag bara säga förlåt! =(
Sen då, vad hände sen? Jag gick ner till McDonalds för att se om jag kunde få något jobb (ja, jag har sjunkit så lågt nu) men tyvärr så hade dom ingenting, men det såg "ljusare ut i framtiden", vad det nu ska betyda.
Ja, det va nog allt som hände under denna spännande dag i mitt extremt spännande liv, nu sitter jag hos några kompisar och har blivit instängd medan dom är ute och jobbar, passar på att starta en blogg och kolla runt lite på msn och se om någon vill prata med mig.
Förresten så hittade jag denna extremt gulliga video på Youtube häromdagen, klart sevärd: The two talking cats
< Här satt jag
Fast nu måste jag verkligen ta hand om disken som jag lovat, den har stått där lite för länge nu tror jag (nej, jag tänker inte säga hur många dagar!).
