Det började enkelt, han klarade de första nivåerna utan större svårigheter, klockan var väl omkring 8-9 snåret och det va rent av underhållande att se på.Framåt slutet dock började det sega till, det var i o för sig kul att höra gubben tänka högt och se hur denna generation tänker medan de klurar sig igenom dagens datorspel.
Jag lyckades spela in lite med telefonen, dålig kvalité dock, men bättre än ingenting antar jag.
Men tillslut tröttnade jag och gick ut i vardagsrummet för att se på TV, inte så värst länge dock, för då och då hördes ett högt och irriterat "RICKARD!" innifrån mitt rum. Jag kommer rusandes som om någons liv stod på spel för att sedan bemötas av frågan "Ska man göra så här?". Jag svarade oftast "Ja, det är rätt, det ska bara gå lite fortare" för att sedan gå tillbaka till TV-soffan, och så höll det på. Klockan gick och jag blev tröttare och tröttare.
Klockan hade nu slagit 1 och pappa kommer gående in till vardagsrummet. "Din dator har låst sig, god natt. Och föressten, ta hand om disken imorgon, okej?"
Jag går tillbaka till mitt rum och där står den, datorn. Jag ser på skärmen att pappa har på nått sätt lyckats dö i något hörn fyllt av tunnor och lådor och allt står stilla med texten "Loading..." mitt på skärmen. Det var tydligen det som krävdes för att få snubben att sluta. Antar att det var kul? Men det kommer han nog aldrig erkänna.
Ska bli skönt att sova.
- Rickard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar